Nog är det lite underligt allt att när man såhär ”mitt i livet” fått beskedet att man har en sjukdom som faktiskt i värsta fall kan vara dödlig, ändå känner att man upplever den bästa våren någonsin…?
Men precis så är det i mitt liv just nu…! För är inte det här en vår som på bara några dagar förvandlades till att snarare kunna kallas för ”bonussommar”?
Känns nästan lite overkligt att vi får uppleva det här?
Kan inte komma ihåg att jag känt en sån ”livslust” i kroppen någon gång! Och bara det är ju märkligt och näst intill ironiskt kanske? Eller är det hjärnan som ”spökar” och fungerar såhär när man fått ett cancerbesked?
Ja…inte vet jag, men hur som helst så tänker jag fortsätta att njuta av det. Det är ju också nu jag har chansen att göra saker rent praktiskt innan operationen om ca två veckor.
För efter det är det såklart ”lugnare aktiviteter” som gäller ett tag , vare sig de tar bort hela bröstet eller bara en ”tårtbit” som de kallar det.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är det nog just den tiden efter operationen som jag känner att jag går och gruvar mig lite för. Inte för att jag säkerligen kommer att ha ont, få svårt att sova kanske pga att jag inte kommer att kunna ligga på mage som jag så gott som alltid gör när jag sover, osv…..nej det är just det där med ”lugnare aktiviteter” som gnager i mig, för jag fullkomligt älskar att röra på mig arbeta praktiskt med kroppen.
Det är också mycket därför som jag känner en sån livslust nu då det finns hur mycket som helst att göra. 
Veden är inte färdig än eftersom vi inte kunde ta hem den innan all snö smält på baksidan. Rabatter och trädgårdsland behöver rensas och fixas. Gräsmattan måste återställas där grävningen för vatten och avlopp lämnat sina spår .
Sen är det alla andra ”tusentals” projekt som jag vill göra och går och har i tankarna hela dagarna, och jag känner hur det liksom bara ”sjuder” i kroppen av glädje och lust när jag tänker på det.
Dels älskar jag själva utförandet, men sen är det också vetskapen om hur det känns när det är färdigt.
Den där oerhört tillfredsställande känslan när man kan ”bocka av” och titta på ett arbete som man tänkt att göra länge. När man på kvällen kan sätta sig ner och liksom ”summera” resultatet och börja fantisera om nästa göromål.
Få krypa ner i sängen med en kropp som värker lite här och där pga ansträngningen och en hjärna som känner sig totalt avslappnad och nöjd med vad man har presterat för dagen.
Det är livet på en pinne det…..
I alla fall för mig!
Häromdagen svängde jag in efter jobbet och köpte mig ett par lyxiga pelargoner också…!! Bara för att jag kände att jag ville unna mig det. För nog har jag fått ett lite annat tankemönster sedan cancerbeskedet ändå. Tänker t ex att OM det nu skulle vara så att man inte har så många år kvar så kan man väl någon gång unna sig det där lite extra som jag inte gör annars.
Att köpa pelargoner för 98 kr styck som i värsta fall inte ens kommer att lyckas överleva hemma hos mig hör inte till mitt vanliga, planerande och kalkylerande tankesätt ;) …inte för att jag är snål utan bara för att jag oftast väljer att lägga pengarna på sånt som jag vet att jag kommer att ha användning av länge och som är hållbart i längden.
Men den här gången lät jag känslan i själen och hjärtat styra istället. För hur vackra är de inte? Och hur lycklig blir man inte av att se dem där i köksfönstret i morgonsolens sken varje morgon? Det måste ju höra till ett av naturens eget sätt att läka sjukdomar inifrån ;)
Och det är väl lite så jag tänkt att försöka besegra den här sjukdomen också. Genom att vara lite mer rädd om min ”insida”. Se till att göra mycket av sånt jag mår bra av i själen och äta sånt som jag vet är nyttigt.
Och idag kommer jag att ha en helt underbar dag vad det gäller det …tänker börja med en promenad med Line, sen göra en liten snabbstädning inomhus innan jag fortsätter ute på vedbacken. Sv ska åka en sväng till Hälsingland över dagen för att få bromsskivorna på bilen bytta av sin ena dotters man, och bara det att jag väljer att inte följa med dit är ett tecken på att jag kanske tänker lite mer ”egoistiskt” just nu.
Många kanske skulle tycka att det vore skönt att åka iväg en sväng från alla sysslor hemma…hälsa på folk och bara ta det lite lugnt men….för mig skulle det bara betyda att jag skulle känna frustration över tanken på allt jag hade kunnat göra hemma istället.
Allt det där som jag verkligen vill göra och mår så bra av.
Och ska jag vara riktigt ärlig så mår jag ju också bra av att vara lite ensam ibland. Det där känner alla introverta människor till och även Sv har börjat förstå det. :)
Att vara härhemma på gården och fixa och dona, vare sig det är inom eller utomhus, och gå i sina egna tankar och känslor är rena medicinen för såna som mig.
Så nu är det dags att sluta skriva och se till att komma ut i den paradisliknande tillvaro vi lever i just nu!
Ha en underbar helg!
Britta