Att ”äta upp en elefant”!!

Ja, hur man gör det lärde jag mig en gång i tiden då jag jobbade och slet med städningen på ett hotell. Eller …lärde och lärde?
Det var väl snarare så att det var första gången jag hörde själva uttrycket när jag lite uppgivet informerade min dåvarande chef om att vi den dagen var alldeles för få ”inne” på städ för att klara av dagens arbete.

Svaret jag fick då löd nämligen som så…”Du Britta…vet du hur man äter upp en elefant?…..man tar en tugga i taget”!

Japp… så var det med det!! Och huruvida vi fick förstärkning på städfronten eller inte låter jag vara osagt…men det kan nog de flesta ändå räkna ut!!   ;)  Nåja…överlevde ju uppenbarligen även den dagen eftersom jag i detta nu (typ 15 år senare)  sitter här uppkrupen i soffan med datorn i knäet och en godispåse vid sidan av mig.   :)

DSCN3748
Anledningen till att jag kommit  att tänka på det uttrycket de senaste dagarna är att det faktiskt är precis så jag måste tänka för att klara av det jag nu tagit mig an och gett mig den på att genomföra tills det är helt klart!

Har gjort många många mindre försök flera flera gånger tidigare men aldrig lyckats hålla ut till slutet och gett upp efter halva utmaningen ungefär. Sen har tiden gått, sommaren tagit slut och så småningom har vintern och snön kommit och ”bäddat in” den förbaskat fula snart igenväxta sk grusgången med en jämn vit och vacker ”matta” av snö!  :)
Nu har jag däremot fått NOG av att se hur gräset sakta men säkert smyger ut, sprider sig och siktar på att ta över hela grusytan.

Och det är ju inte enbart av utseendemässiga skäl som man känner att man bara måste och vill göra det här. Nej, för om jag låter det mer eller mindre bli gräsmatta av alltihop så blir det så småningom en enda ”lervälling” när man kör in och ut med bilar på gårdsplanen under vår och sommar. Det är helt enkelt inte särskilt praktiskt att bara luta sig tillbaka och låta naturen ha sin gång här. Sen är det väl också en sk ”arbetsskada” från kyrkogårdsjobbet där vi alltid såg till att hålla grusgångarna så gott som ogräsfria.

För nog är det otroligt skönt att ”vila ögonen” på en fin grusgång tycker jag!    :)

DSCN3750
Första och andra bilden visar hur det såg ut när jag började.

DSCN3754

Och såhär såg det ut när jag avslutade för dagen den gången.

DSCN3788 DSCN3752

”Delmål” dag nr 2 avklarat!

DSCN3792

Och efter en ovanligt trevlig arbetsdag idag i sällskap av min kära ”gube” som är i full färd med att rödfärga planket, har jag tagit mig nästan halvvägs…!!   :)

Så än är det en hel del kvar av ”elefanten” men man måste ju faktiskt också erkänna att chefen hade lite rätt den gången när hon använde uttrycket. För tar man en tugga i taget…även om den är liten…så kommer hela elefanten till slut att vara uppäten!
;)

Britta

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu