Sitter här och känner mig sådär ”skönt trött” som man gör när man fått massor av friskluft. Har tillbringat större delen av dagen utomhus, och sol i kombination med en hel del blåst gör att man nu känner sig varm och rosig om kinderna, men ändå lite frusen.
Städade av ute på gården idag, och det var en hel del skräp som töat fram redan, även om det mesta av marken fortfarande är täckt av snö. Förstår inte att det varje vår dyker upp en massa ”saker” under snön trots att jag tycker att jag ser till att det är rent på marken innan vintern tar över??
Men det roliga är att det inte bara är skräp som kommer fram igen utan andra saker som man nästan glömt av att man hade, och som man blir glad av att se igen.
Skulle egentligen ha med en bild på en del av dessa ”glada överraskningar” men det går inte alltid som man tänkt sig 
I alla fall så blev jag extra glad över att återse mina små fåglar som jag köpte under förra sommaren på vår handelsträdgård. Lite svåra att beskriva, men de är små gråa fåglar av okänt material, möjligen något slags gips eller liknande och färgen ska nog få en att tro att de är av gjutjärn. Benen är gjorda av någon slags stark ståltråd som bär bra och gör att man kan placera dem lite vart man vill ute i trädgården.
Hade faktiskt nästan glömt av dem och då blir det ju extra roligt när de dyker upp.
Brokvisten fick sig också en avstädning och ute i hönsgården har jag börjat kratta upp ett lager av allt spån som rasar ut från hönshuset lite då och då under vintern.
Hugin och Idunn, (min tupp och hans enda höna) fick spatsera fritt omkring på gården och leta, picka och krafsa efter något ätbart och man ser verkligen hur de njuter av det.
Men ibland ”förvirrar” de sig ut i djupsnön och då får man lyfta tillbaka dem till barmarken igen. Idag var det Hugin som plötsligt insåg att han gått för långt ut i det vita, och i det läget så blir de helt paralyserade och sitter bara still tills jag kommer och räddar dem.
Idunn brydde sig som vanligt inte det minsta om att ”gubben” hennes befann sig i nöd utan pickade lugnt vidare, längre och längre bort ifrån honom.
Sen har jag fått lite att fundera på idag då min far, (som var in en sväng för att kolla hur pass mycket skada ”dripp droppet” jag skrev om häromdagen hade gjort) talade om att det äntligen är dags för en av mina systrar att köpa gården, alltså vårat barndomshem som hon och hennes familj bor i nu, och att jag i och med det blir ägare av ett timrat härbre som står på samma gård.
Ett jättefint härbre i toppskick med loftvåning, dock inte inrett.
Så nu är frågan?? Ska jag sälja det och på så sätt få pengar till mitt stallbygge, eller ska jag ha det kvar och sätta upp det som sommarstuga någonstans??
Jättesvår fråga!?
Förmodligen skulle pengarna räcka till att inreda ett stall i uthuset och det skulle kännas skönt att bekosta det själv, alltså inte på min sambos bekostnad, eftersom han egentligen inte är det minsta intresserad av att ha häst, snarare önskar han nog att jag ska ändra mig på den punkten
Men å andra sidan så vore det ju härligt att sätta upp det någonstans, kanske vid en sjö, en å eller liknande eller bara mitt ute i skogen och ha en egen ”oas” att åka till.
(OBS Jag vet att det inte bara är att sätta upp ett hus hursomhelst och vartsomhelst om nu någon skulle tro att jag trodde det:) ) men min far äger en del mark som kanske skulle vara lämplig, så omöjligt är det inte.
Fast egentligen så har jag ju redan möjlighet att komma hemifrån och bo ute i skogen, då min mors farbror har en stuga uppe i Klitta fäbod som vi får låna och vara i så mycket vi vill, så frågan är om jag inte kan nöja mig med det ??
I år ska jag förresten göra verklighet av planerna på att åka dit och bo där ensam. Något som jag ”drömt” om att göra sedan barnen var små. Det är en stuga som saknar både ström och rinnande vatten och tystnaden och friden där är så välgörande för både kropp och själ. Det enda som hörs är fågelsång och ljudet av någon bil som passerar på vägen utanför ibland, (ca två till tre bilar per dag kanske, om ens det).
Vatten får man gå till brunnen och hämta och ”kylskåpet” är ett betongrör en bit ner marken med rejält gjutet lock för att hindra ev tjuvar (inte mänskliga tjuvar alltså).
Fiskesjö med eka finns på gångavstånd men badsjön vill man helst ta bilen till, annars är man nog lika svettig och dammig när man kommer därifrån.
Det är i alla fall ett litet paradis och att få vistas där alldeles ensam skulle nog vara helt underbart. Förutom om man måste ut på dass mitt i natten kanske, det är ju ganska björnrikt område, även om jag egentligen är mer rädd för ev människor än björnar
Men som sagt, det här med härbret gav mig något att fundera på, och jag misstänker att det kommer att uppta en del av mina tankar när jag gått och lagt mig ikväll.
Men nu ska jag ta och njuta av en semla och lite mjölk innan det är dags att krypa i säng.
Sen får vi se vad som händer under morgondagen, har inga särskilda planer förutom att jag ska ta ”kvällspasset” i stallet.
Ha det bra!
Britta